Ett inlägg om processen om hur man blir en au pair och om hur det faktiskt är att vara en au pair! För att få vara au pair krävs det en hel del för arbete. Mycket papper ska lämnas in, intervjuer och massa annat. Jag valde att åka med Culture Care Au Pair, vilket jag idag ångrar. Mycket mer för jobb, men när du väl är ute och i USA är de inte till stor hjälp för dig. Jag skulle istället rekommendera Skandinavisa institutet eller Au pair in America. Skandinavisa institutet har inte alls lika lång för process och jag har hört att deras kontakt med Au Pirerna när de befinner sig i USA är galant. Så välj noga rätt företag!! Processen handlar mest om att lämna in papper, bevisa att du har körkort och sedan några info möten och intervjuer, (står rätt klart och tydligt vad som ska göras) Sen är det dags att börja skypa med familjer, nervöst! Men fantastiskt kul. Man måste våga vara öppen och vara sig själv, fråga mycket om barnen och själva jobbet. Tänk inte på läget, många vill säkert till NY eller LA, det spelar ingen roll. Mycket häftigare att komma till en stat du aldrig tänkt dig att åka till, sedan är det bara att ta några dagar och resa till dessa platser du vill se, man behöver inte så värst många dagar på dessa turist ställen. Men back till familjerna, var noga med att du verkligen frågar familjen allt du vill veta och väljer noga och inte bara bestämmer dig för första bästa. Viktigt att kemin stämmer! Nu är de dags att åka, ännu fler papper ska in, och sedan är de dags att packa, packa inte för mycket, du kommer ångra dig!!! Flyg iväg och var redo på ditt största äventyr!! Först en vecka på training school, woho! Att nu väl vara au pair då, hur är det? Mer krävande än vad du tror! Självklart beror de helt på vilken familj du hamnar i, men att ta hand om någon annans barn är stressande. Att jag sedan även styrde inprincip över hela hushållet gjorde inte saken bättre. Du måste veta hur man städar, tvätta och lagar mat. Att lära sig att planera en hel vecka och kunna åka och handla allt som behövs och struktuera upp allt som behöver hända, både för hushållet men främst för barnen. Lära dig att läsa läxor och förklara på engelska kan vara tufft, men det är bara till att öva. Viktigt är också att vara tydlig mot barnen, du måste bevisa direkt vem som bestämmer men att du även är här för att ha kul med dem. Njut av varje sekund du har med dem, var med på lite familjemiddagar och filmkvällar, gör lite extra utöver vad familjen ber dig att göra, det är då du blir en del av familjen. Du får bra med fritid, se till att utnyttja den väl. Skolan ska fixas, 6 credits måste man läsa, gör de i tid! Annars, svårt att veta vad man ska skriva, vad ni villl veta? Så fråga på istället, så ska jag försöka svara. Får inte glömma att tilläga, detta är de bästa året jag haft. Man växer som person, lär sig otroligt mycket och utvecklas, lär dig flytande engelska och får en andra familj för livet. En upplevelse jag aldrig kommer glömma och aldrig ångra att jag gjort! Jag är så otroligt stolt över mig själv!! Säger bara, få ni chansen, gör det!! Love.

Mina sista dagar i vackra Colorado, perfekta är ordet. Familjen hade fixat ihop ett fantastiskt halloween/hejdå/födelsedags party för mig. En god tårta med mina favorit smaker, mina bästa vänner och hela familjer var på plats. Pumpa craving och hula hoop party var några av aktiviteterna för kvällen, och inte för att snacka om hur huset var dekorerat och den goda maten som serverades. Himla bra kväll det blev!! Barnen var ju dock i skolan resterande av dagarna, men mys på kvällarna hann vi självklart med. Lite bubbelpool bad och present öppning. Sista kvällen var då den värsta. Att säga hejdå till mina änglar, att se dem gråta som de gjorde, ligga i deras säng tills dem somnade. Hart breaking. Hann som tur var också köra dem på morgonen till skolan för en sista stund tillsammans, och sedan var det dags att inse verkligheten. Bussen väntade och sedan hade jag en lång dag och natt framför mig, med bara mig själv och mina tankar. Det var tufft må jag säga. (även tufft just nu när jag skriver, att inse vad jag lämnat bakom mig) Väl hemma på dansk mark efter 17 timmar av resande möttes jag av ett kärt ansikte. Jag hade aldrig väntat mig att min bästa vän, Johanna M, skulle stå där och ta emot mig. (Ingen annan visste att jag var hemma denna dag, resten trodde jag skulle komma hem en dag senare, 24e). Men där stod hon med en stor skylt med massa bilder av oss två tillsammans. Tur var det, för annars hade jag aldrig kommit iväg med tåget med alla mina väskor, det var kaos även om vi var två. På svensk mark var det nu dags att överraska familjen. Eftersom de fortfarande var på jobb tog vi syrran först. Där stod hon i fulla händer att göra smoothies när vi kommer in, tar ett tag innan hon verkligen inser att det är jag som står där, chockad som hon är får jag dock den största kramen. Så skönt att äntligen se henne! Dags för pappa, även han på jobb, in kommer jag vandrandes och kommentaren man får är den bästa; va fan gör du här?! Tror inte riktigt han heller förstod vad som nyss hände, de hade ju förberett att låna bil och allt för att imorgon hämta mig på kastrup. Dags för mamma, nästan det mest nervösa, satt på hennes skola ca 30 minuter innan hon kom ut, från ett viktigt möte dessutom... Och skrikandes kommer hon, gråter och skriker och försöker förklara för alla vad som händer, ingen förstår glädjen jag hade denna dagen. Även om jag var så ledsen för allt jag lämnat bakom mig så var känslan att se min familj så mycket mer värd. Hemma blev det lite mys och bara njöt av att vara tillbaka igen! Ett äventyr jag sent kommer att glömma!! Fantastisk!! 13 månader i USA, I made it!! Love.

Och jag fick se mitt New York igen. Älskade NY! Detta blev då mitt sista stopp på min resemånad och bra var det. Vid denna perioden kom dock rätt många känslor fram, jag vill bara hem till Sverige och min familj, men samtidigt ville jag inte lämna detta äventyr bakom mig, jag ville inte lämna mina fina små änglar. Men det var dags och det var bara att njuta av de sista dagarna och känna att man snart vart hemma på svensk mark igen. Tog till vara på dagarna till fullo, strosade runt i den fina staden, shoppade lite, njöt av solsken i central park med en bok och lite snack, åt god mat och bara chillade livet. Kan inte sluta älska denna underbara stad. Passa även på att träffa fina vänner för en sista gång på väldigt lång tid. En mysig middag med Martina och Gemma blev det, en ute kväll på fin klubb med Karina gjorde sista destinationen perfekt. Dags att sätta sig på ett plan och bege sig tillbaka till CO för några sista dagar, 3 dagar för att vara exakt, men dock trodde familjen i Sverige att det var 4... Love.

Miami, insåg att jag aldrig mer vill bo påå hostell, äckligt och jobbigt att bo med människor man inte känner.. Vi bodde dock nästan mitt på stranden och nära centrum, så perfekt. Njöt av sol och bad, strandpromenad och vandring i centrum, Miami är en fin stad. Blev även födelsedagsfirande för mig här, middga på Cheescake factory, fin sång och "små" drinkar! Emelie åkte här hem efter några dagar, buhu :( men jag stannade några extra dagar i Miami innan jag begav mig några dagar till New York. Love

Och vi landade i Fort Lauderdale, dagen efter, kl 06:00 efter en hemsk flygresa, lagom trötta, hoppar vi in i en taxi, som försöker lura oss... slutar med tre polismän och tre polisbilar med blåljusen på vid sidan av vägen, två taxi chaufförer och vi två blonda tjejer... Efter mycket om och men lämnar taxi chauffören oss, med inga pengar och ett hot.. Courtneys bror, som vi skulle bo hos, kom och hämtade oss, 06:30 på morgonen, och kunde inget annat än att skratta.. Bra start på denna destinationen. Fort Lauderdale var vackert som jag visste, lite beach,mycket regn och en hel del shopping. Next, the keys! Den här destinationen fick inte heller den bästa början. En 7 timmars buss skulle ta oss till ön Marathon, men väl framme vid bussen inser vi att vi har missat den med en timme, hade kollat på avgång från Miami och inte F.L.. nästa buss gick hela 17 timmar senare.. Tur så hade vi bott hos de snällaste människorna, som alltså tar sig tiden att köra oss hela vägen till ön, 4 timmar dit, för att våra planer inte ska gå i kras.. Väl framme bor vi på ett rätt fint hotell i 3 nätter, mitt i ingenstans.. Första dagen skulle bli en snorkel dag på Key Largo, slutade med en lång väntan vid vägen på bussen, där en polisbil stannar för att verkligen kolla så att vi är okej.. En lååång promenad utan att hitta snorkelstranden.. En liten beach är vad vi hittar, lagom besviken Fanny... Näst kommande två dagar blev inte heller som planerat. En dag på självaste key west, där vi missade ett antal bussar, tog fel bussar och verkligen inte hittade vår destination.. Tillslut kom vi fram, inte heller här hittade vi de fina stränderna, men vi hittade iallafall en mysig liten stad. Något litet att hänga i julgranen iallafall. Dagen efter skulle komma att bli likadan då vi var tvungna att ta oss till key west för att kunna ta vår buss till Miami. Resultat att jag inte heller denna dag fick uppleva något fint.Väldigt besviken vill jag säga, råd till er andra, boka alla era aktiviteter innan och kolla upp bra boende, och ta taxi istället för buss..

Och vi for vidare till Death Valley, sinnes coolt. Befann oss flera meter under vattennivån, besökte area 51. Häftigt ställe att köra igenom om man får möjligheten, namnet beskriver platsen bra, verkligen helt dött men otroligt häftigt! Vi hade kul med andra ord. Och vår sista destination med vår lilla bettan bil blev självklart Las Vegas. En natt på lyxhotellet Luxor, strosa runt bland all fest och fulla människor och en heldag vid poolen så var vi nöjda med vår bilresa. Otroligt vad mycket man får se av att köra för att besöka alla platser, ibland var det väger mellan själva destinationerna som var det fräcka att se. En tripp tillbaka till LA för att lämna bilen, lång körning under natten, ledde till en böter för felparkering.. Frukost på starbucks och sedan var det dags att vänta på flygplatsen för vårt flyg till Florida. Love.

Grand Canyon. Må säga att detta var ett av mina favoritställen jag besökt under hela året. Otroligt hur vacker naturen kan vara. Det var en lång och jävlig resa dit, men verkligen värt det! Körde in i Grand Canyon i soluppgången, körde till närmsta stad för att få lite vila och frukost i magen. In i Canyon igen för att upptäcka allt vi kunde, vandrade runt och njöt av friheten och det vackra vi fick skåda. En hotell natt och en jävla massa kina mat så var vi sedan redo för en promenad i Canyon dagen efter igen. Bestämde oss för en hike rätt sent och fick därför också skåda Canyon i solnedgång, fantastiskt. Dock mindre fantastiskt och ljuvligt när vi får springa upp för att inte bli fast i mörkret. Dags att lämna vackra Grand Canyon för nya upplevelser! Love.

Efter att ha kört igenom nästan hela Cali, upplevt och sett allt vi ville, var det dags att köra inåt landet. Lake Tahoe, yosemite och lite andra nationalparker stod på schemat, men efter allt för tradigt väder blev det bara en snabb visit. Det går inte att beskriva eller visa på dessa bilder hur vackert allt vi såg är. Alla utsiktsplatser, berg och vackra färger, unbeliveble!

Love.