Ett inlägg om processen om hur man blir en au pair och om hur det faktiskt är att vara en au pair! För att få vara au pair krävs det en hel del för arbete. Mycket papper ska lämnas in, intervjuer och massa annat. Jag valde att åka med Culture Care Au Pair, vilket jag idag ångrar. Mycket mer för jobb, men när du väl är ute och i USA är de inte till stor hjälp för dig. Jag skulle istället rekommendera Skandinavisa institutet eller Au pair in America. Skandinavisa institutet har inte alls lika lång för process och jag har hört att deras kontakt med Au Pirerna när de befinner sig i USA är galant. Så välj noga rätt företag!! Processen handlar mest om att lämna in papper, bevisa att du har körkort och sedan några info möten och intervjuer, (står rätt klart och tydligt vad som ska göras) Sen är det dags att börja skypa med familjer, nervöst! Men fantastiskt kul. Man måste våga vara öppen och vara sig själv, fråga mycket om barnen och själva jobbet. Tänk inte på läget, många vill säkert till NY eller LA, det spelar ingen roll. Mycket häftigare att komma till en stat du aldrig tänkt dig att åka till, sedan är det bara att ta några dagar och resa till dessa platser du vill se, man behöver inte så värst många dagar på dessa turist ställen. Men back till familjerna, var noga med att du verkligen frågar familjen allt du vill veta och väljer noga och inte bara bestämmer dig för första bästa. Viktigt att kemin stämmer! Nu är de dags att åka, ännu fler papper ska in, och sedan är de dags att packa, packa inte för mycket, du kommer ångra dig!!! Flyg iväg och var redo på ditt största äventyr!! Först en vecka på training school, woho! Att nu väl vara au pair då, hur är det? Mer krävande än vad du tror! Självklart beror de helt på vilken familj du hamnar i, men att ta hand om någon annans barn är stressande. Att jag sedan även styrde inprincip över hela hushållet gjorde inte saken bättre. Du måste veta hur man städar, tvätta och lagar mat. Att lära sig att planera en hel vecka och kunna åka och handla allt som behövs och struktuera upp allt som behöver hända, både för hushållet men främst för barnen. Lära dig att läsa läxor och förklara på engelska kan vara tufft, men det är bara till att öva. Viktigt är också att vara tydlig mot barnen, du måste bevisa direkt vem som bestämmer men att du även är här för att ha kul med dem. Njut av varje sekund du har med dem, var med på lite familjemiddagar och filmkvällar, gör lite extra utöver vad familjen ber dig att göra, det är då du blir en del av familjen. Du får bra med fritid, se till att utnyttja den väl. Skolan ska fixas, 6 credits måste man läsa, gör de i tid! Annars, svårt att veta vad man ska skriva, vad ni villl veta? Så fråga på istället, så ska jag försöka svara. Får inte glömma att tilläga, detta är de bästa året jag haft. Man växer som person, lär sig otroligt mycket och utvecklas, lär dig flytande engelska och får en andra familj för livet. En upplevelse jag aldrig kommer glömma och aldrig ångra att jag gjort! Jag är så otroligt stolt över mig själv!! Säger bara, få ni chansen, gör det!! Love.

Mina sista dagar i vackra Colorado, perfekta är ordet. Familjen hade fixat ihop ett fantastiskt halloween/hejdå/födelsedags party för mig. En god tårta med mina favorit smaker, mina bästa vänner och hela familjer var på plats. Pumpa craving och hula hoop party var några av aktiviteterna för kvällen, och inte för att snacka om hur huset var dekorerat och den goda maten som serverades. Himla bra kväll det blev!! Barnen var ju dock i skolan resterande av dagarna, men mys på kvällarna hann vi självklart med. Lite bubbelpool bad och present öppning. Sista kvällen var då den värsta. Att säga hejdå till mina änglar, att se dem gråta som de gjorde, ligga i deras säng tills dem somnade. Hart breaking. Hann som tur var också köra dem på morgonen till skolan för en sista stund tillsammans, och sedan var det dags att inse verkligheten. Bussen väntade och sedan hade jag en lång dag och natt framför mig, med bara mig själv och mina tankar. Det var tufft må jag säga. (även tufft just nu när jag skriver, att inse vad jag lämnat bakom mig) Väl hemma på dansk mark efter 17 timmar av resande möttes jag av ett kärt ansikte. Jag hade aldrig väntat mig att min bästa vän, Johanna M, skulle stå där och ta emot mig. (Ingen annan visste att jag var hemma denna dag, resten trodde jag skulle komma hem en dag senare, 24e). Men där stod hon med en stor skylt med massa bilder av oss två tillsammans. Tur var det, för annars hade jag aldrig kommit iväg med tåget med alla mina väskor, det var kaos även om vi var två. På svensk mark var det nu dags att överraska familjen. Eftersom de fortfarande var på jobb tog vi syrran först. Där stod hon i fulla händer att göra smoothies när vi kommer in, tar ett tag innan hon verkligen inser att det är jag som står där, chockad som hon är får jag dock den största kramen. Så skönt att äntligen se henne! Dags för pappa, även han på jobb, in kommer jag vandrandes och kommentaren man får är den bästa; va fan gör du här?! Tror inte riktigt han heller förstod vad som nyss hände, de hade ju förberett att låna bil och allt för att imorgon hämta mig på kastrup. Dags för mamma, nästan det mest nervösa, satt på hennes skola ca 30 minuter innan hon kom ut, från ett viktigt möte dessutom... Och skrikandes kommer hon, gråter och skriker och försöker förklara för alla vad som händer, ingen förstår glädjen jag hade denna dagen. Även om jag var så ledsen för allt jag lämnat bakom mig så var känslan att se min familj så mycket mer värd. Hemma blev det lite mys och bara njöt av att vara tillbaka igen! Ett äventyr jag sent kommer att glömma!! Fantastisk!! 13 månader i USA, I made it!! Love.

Och jag fick se mitt New York igen. Älskade NY! Detta blev då mitt sista stopp på min resemånad och bra var det. Vid denna perioden kom dock rätt många känslor fram, jag vill bara hem till Sverige och min familj, men samtidigt ville jag inte lämna detta äventyr bakom mig, jag ville inte lämna mina fina små änglar. Men det var dags och det var bara att njuta av de sista dagarna och känna att man snart vart hemma på svensk mark igen. Tog till vara på dagarna till fullo, strosade runt i den fina staden, shoppade lite, njöt av solsken i central park med en bok och lite snack, åt god mat och bara chillade livet. Kan inte sluta älska denna underbara stad. Passa även på att träffa fina vänner för en sista gång på väldigt lång tid. En mysig middag med Martina och Gemma blev det, en ute kväll på fin klubb med Karina gjorde sista destinationen perfekt. Dags att sätta sig på ett plan och bege sig tillbaka till CO för några sista dagar, 3 dagar för att vara exakt, men dock trodde familjen i Sverige att det var 4... Love.