Tuff period.
Känns som jag är inne i en sån jävla svacka nu, vill nog egentligen inte erkänna det själv, så jag försöker stöta undan det, men för att göra det bättre måste man inse det och ta tag i det, eller?
Märker det mest för jag inte har kul med barnen länge, känns som jag bara tjatar och gnäller hela tiden.. Och för min underbara familj får stå ut med massa klag sms....
Vill ju ta vara på tiden och ha så kul som möjligt nu när jag är här. Men måste säga, att detta jobbet är tuffare än vad man tror. Du bor hos en annan familj, med annan kultur, du jobbar för dem och du måste anpassa dig till deras livsstil. På samma gång tar jag hand om fyra barn, ska göra alla nöjda, jag är långt åt helvetet ifrån familj, släkt och vänner, jag har knappt några vänner här och samtidigt kämpar jag med att lösa plugget och att gå ner i vikt...samtidigt som jag nu även varit lite halvsjuk några dagar.. Det är mycket på en och samma gång och när man inte riktigt har någon att vända sig till blir det ännu svårare. Jag vet att jag kan klara av det här och jag ska. Jag ska leva mina sista månader i USA precis som jag tänkt mig, ska inte behöva ångra något när jag kommer hem!!
Känner att det ska bli skönt att få komma iväg till LA, lite semester, en jävla masa shopping som jag längtar efter... Verkligen något jag behöver!! Och snart fan ska jag ha tillbaka min drömkropp, ska kämpa som fan!! Jag ska göra detta, jag är stark!
Ibland behöver man väl bara skriva av sig lite känner jag, inte bara klaga till mamma och pappa. Klockan ringer 4:45 imorgon, upp köra ett pass, väcka barnen klockan 6 och sedan är det full rulle hela dagen. Inte tillbaka i huset förrän efter jag hämtat upp barnen igen så hoppas jag packat och gjort allt jag behöver!!
Godnatt, love.
